I skymningen anländer deltagarna i den resande kursen Framtidslandet i norr vid Färnebo Folkhögskola till Vittangi och konstnären Håkan Lundströms ateljé. Öppna famnar och varm mat - i skarp kontrast med dagen som vi hade spenderat i den känslolösa och kyliga nya stadskärnan i Kiruna. 

I Vittangi finns ett starkt motstånd mot det australiensiska bolaget Talga och dess planer på en grafitgruva i Nunasvaara. Argumenten mot en gruva i området är många, exempelvis negativ påverkan av Torne och Vittangi älv samt för Gabna, Talma och Saarivuoma samebyars renskötsel. 

Efter att Bergsstaten den 17 oktober 2024 beviljade Talga bearbetnings-koncession för området Nunasvaara södra K nr 1 blev det tydligt att motståndet sträckte sig hela vägen in i kommunhuset i Kiruna. 

Näringsminister Ebba Busch satte morgonkaffet i vrångstrupen när kommunstyrelsens ordförande Mats Taaveniku (S) meddelade att man vägrade detaljplanera området - men fann sig fort och aviserade att regeringen skulle köra över kommunen och ge Länsstyrelsen uppdraget. Taaveniku (S)  kommenterade: ”vi behandlas som en koloni”. 

Nu var vi alltså här, i stormens öga, och jag känner en blandning av jävlaranamma och uppgivenhet bland de lokalbor som samlats för att ta emot oss och informera. Vi äter, lyssnar och pratar. Hanna Råman visar Inga–Wiktoria Påves fina illustrationer med slagkraftiga budskap. På väg mot en säng i Vittangi city ser jag grön-lila norrsken dansa över det becksvarta himlavalvet. 

Dagen därpå visar Urpo Taskinen Hosiojärvi och Hosiorinta och en med mina skogsägarögon sett förhållandevis hårt gallrad - men likafullt vacker - tallskogsås. Linnéa visar mig olika lavar när vi går runt i skogen. En tät, isande kall dimma ligger över området. Stämningen är trolsk. Jag fryser. Solen, som jag på morgonen var helt säker skulle bryta igenom, orkar inte. Den förblir bortom dimman. 

På E45 dundrar 90-tonslastbilar med järnmalm från Kaunisvaara förbi var 5-10:e minut. En del förare saktar ner när de ser vår buss stå på rastplatsen vid Suptallen, andra fortsätter rusa fram i 100 kilometer i timmen. 

Jag paxar en kopia av illustrationen med budskapet

SKOGEN SKA LEVA - STOPPA GRUVAN.

Och det som någons son sa på vägen till välkomstmötet dagen före i ateljén går rakt in i mitt hjärta:

"äntligen kommer det folk, som INTE vill ha en gruva i Vittangi"