Foto: Aitik, Tor Tuorda

När jag svänger av mot Sien efter Korpikå och passerar några av våra skogsskiften på vägen in mot byn så är jag på väg hem. Här finns minnen och människor som är viktiga för mig. Här finns skogen som jag arbetat i med min far Åke och syster Fredrika. Här finns mycket av det som gjort mig till den jag är.

En gruva i Kalix?

När gruvbolaget Boliden mutade in drygt 11 000 hektar mark norr om Storsien i Övre Bygden, Kalix kommun 2024 tog jag tidigt ställning. En del av vår skog ligger inom det område som nu ockuperas av Boliden och det chockade mig hur lite man som markägare och s k sakägare har att säga till om. I princip kan man säga att om ett gruvbolag kommer och knackar på dörren måste du släppa in dom och skriva på deras papper annars tar de din mark med tvång. Allt i enlighet med gällande lagstiftning. Jag överdriver inte ens, snarare tvärtom.

Därför säger jag nej

Jag menar att en gruva i Övre Bygden möjligen skulle ge en kortsiktig skjuts till en kämpande trakt. Arbeten, investeringar i infrastruktur och ökad handel är några vanliga argument för en gruva. Men jag har sett gruvdriftens baksida.

Jag har gått genom Dödens Dal vid Lavergruvan utanför Älvsbyn där 200 000 ton giftigt slam läckt ut och förgiftat mark och vatten i en hel dalgång.

Jag har blickat ut över Aitikgruvans dagbrott, som i dagsläget är ca 3,5 kilometer långt, 1 kilometer brett och 500 meter djupt. Stått vid slamdammen som är ca 1 600 hektar stor, 40 meter djup och växer med 50 000 ton avfall – varje dag.

Och när metallen är slut lämnar bolaget. Jobben försvinner, eventuella investeringar upphör och handeln avtar. Kvar finns ett enormt hål i marken och en gigantisk avfallsdamm.

Tack, men nej tack – säger jag.

Frans Björk

Kom till Kalix nu på torsdag och lyssna på mig och min syster när vi talar om vad som är känt om Bolidens prospektering och planer för Övre Bygden. Arrangeras av Naturskyddsföreningen.

Kalix Folkets Hus 5 mars kl 18:30 Fritt Inträde