(text skriven av Frans Björk för kursen Framtidslandet på Färnebo Folkhögskola)

Jag ska vara brutalt ärlig. Jag är usel på att läsa böcker. Jag älskar själva tanken på böcker. Att någon skrivit ner något de vill berätta. Jag har läst förhållandevis många genom åren.

Men nu har jag inte längre förmåga att läsa. Jag har för mycket tremor på grund av min sjukdom för att hålla boken still i min hand. Jag ser dessutom jättedåligt på nära håll. Skulle behöva ha boken en armlängd bort för att kunna se vad som står. Och så länge det är möjligt förnekar jag för mig själv att jag behöver glasögon.

Min styrka ligger inte på djupet eller i detaljerna. Jag kan inte mycket om något särskilt – men jag vet lite om allt. Jag är en kameleont och en nomad. Jag kan inte placeras i ett fack och jag blir rastlös om jag stannar för länge på en och samma plats.

Min väg fram till denna kurs och igenom den är att lyssna, ta till mig, lära känna, känna och uppleva.

Sedan januari 2014 driver jag Ingen Gruva i Övre Bygden (www.facebook.com/groups/ingengruva) tillsammans med min syster. Vi för ett omöjligt krig mot en fiende med massiva resurser. De vinner alla strider vi utkämpar. Det går inte att segra mot ett miljardbolag som Boliden när lagstiftningen är totalt tandlös. De har miljarder på kontot, direktnummer till regeringen, och betalar politikerna under bordet. De blir aldrig mätta, och de har inte samveten som vi. Det enda de bryr sig om är VINST.

Inte heller har vi i Ingen Gruva i Övre Bygden något brett stöd i trakten. Jag får långt mycket mer hat, hot och hån än heja-rop och high-fives, för att tala klarspråk. Jag blir kallad hycklare, miljömupp och dom säger att jag förstör för Bygden.

Men jag har valt sida med hjärtat. Jag har valt att värna vår skog, vår mark, våra berg, myrar och vatten. Jag vägrar se vår skog, som vi är fjärde generation att förvalta, försvinna ner i ett avgrundsdjupt dagbrott. Jag kommer inte att låta Boliden spränga sönder Galbergsträsk utan motstånd. Jag kommer inte stå och titta på när de förstör kallkällorna, förorenar myrarna och träsken och förgiftar älven. När de fördriver människor från sina gårdar. Förgör renarnas kalvningsmarker. Damm, buller och explosioner – smuts, avfall och gift.

Jag har inga illusioner om att ensam få stopp på det som komma skall. Boliden påbörjar snart provborrningar strax norr om Galbergsträsk. Vi vet att där finns fyndigheter av koppar (Cu) och Nickel (Ni). Vid undersökningar på 70-talet bedömdes de inte brytvärdiga, det vill säga stora nog för att ge klirr i kassan. Men det var då – och nu är nu.

I den hetsjakt på metaller och mineraler som nu råder är även mindre fyndigheter intressanta. Det är fråga om ”grön omställning”, och att vi ska bli oberoende av andra länder men det är också en fråga om rikets säkerhet. Och jobb. Nya gruvor är viktigare än allt annat just nu, i alla fall om man får tro politikerna, makthavarna och branschen. ”Du är mer gruva än du tror” deklararerar man i sin senaste reklamkampanj, skapad av PR-byrån Åkestam Holst för branschorganisationen Svemin, i tunnelbanan i Stockholm.

FUCK DET.

Det är hög tid att vi samlas kring elden. Vi som tänkt till. Vi som har samveten och hjärtan. Vi som värnar det som dom vill spränga i luften – förorena och förgifta, förstöra och omintetgöra. Även en pacifist måste vara beredd att försvara freden. Låt oss förenas och visa dom vad som händer när man behandlar Norra Sverige som en råvaruzon, fri att exploatera för egen vinning.

UPP TILL KAMP.

JAG ÄR REDO. ÄR DU?