av Linnéa Markusdotter Bergström 

Rotat. 
Det har dom gjort. Gått igenom skrymslen och vrår med en pedantisk noggrannhet. Vänt upp och ner på varenda sten, sökt under risen, rivit mossan från myrarna, givit sig själva makten över det levande, döda, förmultnande. Stört naturens livscykel. Ryckt upp människor och träd med djupa rötter som kämpat sig genom jordens lager i århundraden, fasat ut traditioner som förts genom generationer mycket längre än så. Drivit hela samhällen på flykt och tystat de som andats för högt. För pengar. För makt. För att fortsätta rota. Djupare, ivrigare, allt längre ner. Ett evigt letande efter mer. Ett ansvarsbefriat rivningsprojekt där minoriteten inte hörs och någon annan betalar. Mänskliga rättigheter gäller inte när staten ska gå med vinst och vad är väl ett samhälle, ett kulturarv eller liv värt jämfört med illusionen om en grön omställning. 

Rotat. 
Rotat är livet i marken, beroende av den symbios som existerar mellan allt och alla. Vi är ett. Separerar oss själva från allt i brist på närhet till vårt eget väsen, rotar oss i påhittade förnödenheter och ting utan värde. Tappade någonstans på vägen med skygglapparna i vänster näve och sedelbunten i den högra. Formade. Stöpta. Indoktrinerade till att tro på vår egen överhöghet. Till att tro vi har mandat att ändra på det faktum att vi inte överlever utan naturen. 
Så den stora frågan är; Hur mycket får pengar kosta egentligen?