En sämre dag har jag dåligt samvete över att jag gör för lite. Jag skulle kunna göra si och så, det ena och det andra. Och det tredje. Om jag bara hade tid och ork. Om dygnets timmar var 36. Eller kanske 48. Om jag varit frisk. Om jag stannat i Norrbotten. Om jag bara orkat lyfta på luren och ringa det där extra telefonsamtalet. Mejla även den där myndigheten. Om jag hade ägnat ännu större del av min tid i trakten åt att nätverka. Knyta mer folk till mig. Om jag orkat informera fler. Sitta ner och dricka en kopp kaffe med alla våra vänner - och även med några som verkar för en gruva. Om jag bara hade...

KRAFTEN

En bra dag ser jag vilken enorm kraft det finns lokalt i Övre Bygden. Hur en framåtanda och ett jävlaranamma hos folk i byarna gjort att de stretar på, strävar framåt och strider för sin och traktens överlevnad. Se bara på Servicecentrum i Övre Bygden. Ett kooperativ med en snart 30-årig historia av enträgen kamp för att göra det möjligt att bo och verka i en bortglömd bygd. Årets svenska kooperativ 2024. Och alla de som är egenföretagare, jobbar på distans, pendlar, har entreprenad, brukar skogen och jorden. Gör allt för att kunna stanna kvar på sin särskilda plats.

DET FINNS ETT FOLK AV EN SÄRSKILD SORT

När jag var barn och ungdom åkte vi ofta på konserter med Euskefeurat. Min far kände Ronny Erikssons far, de hade båda arbetat på Vägverket. Euskefeurat har en låt som heter Kvad. Den handlar förvisso om Pite älvdal, men känslan går att applicera på många glesbygder.

Det finns ett folk av en särskild sort
Nere vid piteälva
Och våran slogan är jävligt kort
Det kan vi göra själva

Vi är ett frejdigt folk gunås
Nere vid piteälva
Och ingen behöver tänka åt oss
Det kan vi göra själva

Och kommer det gubbar när det är val
Nere vid piteälva
Behöver dom inte hålla nåt tal
Det kan vi göra själva

Vi vill inte ha löften ifrån AMS
Nere vid piteälva
För tingel-tangel och billigt krams
Det kan vi göra själva

Nåt kärnavfall vill vi inte ha hit
Nere vid piteälva
Ta reda på våran egen skit
Det kan vi göra själva

Vi behöver inget systembolag
Nere vid piteälva
För läskedrycker av alla de slag
Det kan vi göra själva

Vi lever och älskar som sig bör
Nere vid piteälva
Och det professorerna gör i rör
Det kan vi göra själva

Ja vi skiter i order och direktiv
Nere vid piteälva
För leva våra egna liv
Det måste vi göra själva

När Euskefeurat spelade den här låten lyfte lokalen. Folk sjöng med, stampade och klappade takten. Eufori. Varje gång. Oavsett vilken by eller vilket samhälle konserten var i.

Jag lyssnar ibland på den och tänker tillbaka på den tiden - 90-talet. När neddragningar, nedläggningar, sparpaket, centralisering och massflykt från glesbygden gjorde det i princip omöjligt att ha en fungerande tillvaro och försörjning utanför de stora orterna. Men då som nu fanns det ett motstånd. Människor som gav centralmakten fingret. Stannade kvar, eller flyttade ut, och tog sig an en till synes omöjlig uppgift. Att hålla liv i obygden.

Foto: Maximilian Näsholm

DE GAV SIG INTE I ÖVRE BYGDEN

Konsumbutiken i Vitvattnet lade ner 1996. Skolan 2008. Järnvägen 2012. Förskolan 2017. Men människor gick samman och startade ett kooperativ - en ekonomisk förening. Tog över butiken, såg till att den hade apoteks- och systembolagsutlämning, en bensinpump. Startade hemtjänst, taxi/skolsjuts. Stred för skolan och förskolan, startade ett fjärrvärmeverk, café, tog hand om järnvägsstationen och skolan. Anordnade möten, sammankomster, firanden, fester. Såg till att folk höll ihop.

Med en dröm om att tåg en dag åter ska kunna rulla in på Vitvattnets station. En dröm om att fler barnfamiljer ska flytta in så att förskolan går att starta igen. En dröm om att starta ett hotell eller gästgiveri. Få fler att upptäcka allt det fina som finns i trakten. Naturen, jakten, fisket, skidåkningen, skoterlederna, vandringen. Bergen, myrarna, sjöarna, skogarna. Norrskenet och midnattssolen. Meterdjup snö, milsvidda vyer från bergens toppar, bär och svamp. Vintern, vårvintern, våren, sommaren, hösten.

VI GER OSS INTE HELLER

Vi menar att en gruva inte är förenlig med en ljus framtid för Övre Bygden. Att låta Galbergsträsk förorenas, förgiftas - förgås - är att offra en del av det som är Övre Bygdens själ. Det är att ge upp hoppet. Att låta ett gruvbolag starta en verksamhet som förstör berg, träsk, myrar och skog och förorenar omkringliggande områden, kallkällor, vatten och älvar. Som spränger, bullrar och dammar dygnet runt. Som kör tunga transporter genom intilliggande byar och samhällen. Som kräver massiv elförsörjning av 300 meter höga vindkraftverk och enorma områden för deponi av giftigt avfall. Med löften om arbeten och investeringar i lokalsamhället som sällan eller aldrig infrias. Att låta det ske är ett svek. När kopparen och nickeln är slut i Galbergsträsk lämnar bolaget. Ett djupt sår i landskapet och en väldig avfallsdeponi är avskedsgåvan.

Foto: Maximilian Näsholm

VAD HÄNDER NU

Vi bevakar nu området som gruvbolaget ska provborra i. Men vi behöver bli fler som tar aktiv ställning. Fler som säger nej, eller i vart fall nja. Fler som vågar ifrågasätta. Som informerar vänner, bekanta, politiker, tjänstemän, makthavare, kommuner, myndigheter. Som rapporterar, kommunicerar, inventerar, filosoferar, aktiverar sig, överklagar, tillsynsanmäler.

Steg 1 - Skriv under vår namninsamling.
Steg 2 - Gå med i vår facebook-grupp.
Steg 3 - Skicka ett mejl till mig frans.bjork(a)proton.me och anslut dig till vårt nyhetsbrev.
Steg 4 - Ta aktiv ställning och engagera dig. Kontakta mig om du vill ha tips på hur.

Eder, Frans